Kortpredikan 29 mars 2022
Hes 47: 1-9, 12; Ps 46: 2-3, 5-6, 8-9; Joh 5: 1-3, 5-16
Vill du bli frisk?
En märklig fråga till en människa som varit sjuk i 38 år. Representerar han helt enkelt människan, som är ”sjuk”, skadad av det tron kallar synden?
Jesus ”såg honom”. Han tilltalar honom och gör sig därmed känd för honom som människans Läkare. Okunnighet om Jesus Kristus och vem han är, är den första ”sjukdomen”.
Den andra sjukdomen antyds i Jesu fråga: "Vill du bli frisk?" Är det inte självklart att människan vill bli frisk?
Det förvånande är att människan kan föredra att förbli i sitt ”sjuka” tillstånd, föredra otro och andligt mörker. ”De ville inte tro”, säger evangelisten vid ett tillfälle. Människan kan föredra det framför att tro på och leva i Jesu efterföljd.
Ibland möter vi ett liknande fenomen, med kroppsliga eller psykiska symptom. Människan gör sig själv oåtkomlig för den hjälp som erbjuds. Hon föredrar att ligga kvar i sin ”säng”. En ”vinst” är att hon då kan fortsätta att skylla på annat och på andra. Ibland med yttringar som liknar så kallat självskadebeteende.
Det kräver mod att ”ta sin bädd och gå”, att gå ut i livet och ta eget ansvar för det. Det är inte självklart att människan vill bli helad, framför allt inte i andligt hänseende. Ovilja att bli frisk är den andra sjukdomen.
Den tredje sjukdomen är egenrättfärdighet och högmod. Människan har ett motstånd mot att bli botad. Den egenrättfärdige kan kämpa och slita, men värjer sig mot att ta emot hjälpen som en gåva. ”Fariséens” sjukdom.
”Eftervården” är en varning: "Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre". Den som blivit helad har ju ett större ansvar.
Tre ”sjukdomar” behöver botas: okunnighet om Jesus Kristus, ovilja att följa honom och högmodets ovilja att låta allt bero på honom. Med profeten Hesekiels bild, att simma i nåden.
Den helige Antonius såg alla hinder på vägen och frågade hur någon enda kunde bli räddad.
Han fick svaret: ”Ödmjukheten”.
”Vill du bli frisk?”
pater Ingmar Svanteson
