Kortpredikan 22 december 2023
1 Sam 1: 24-28; 1 Sam 2: 1, 4-8d (Resp.psalm); Luk 1: 46-56
”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”.
Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka åt Herren.
Hon vet att Samuel är en gåva. När hon ger honom tillbaka fullgör hon något som väger tyngre än smärtan att förlora sonen för egen del.
Så sjunger Hanna sin lovsång, som blir förlaga till Marias lovsång. Maria hade kanske hjälp av Hannas exempel när Jesus vid ett tillfälle markerar att han inte är Marias ”privata” son och egendom. Maria lät honom vara given åt Herren.
Man har hänvisat till Hannas exempel både för att motivera barndop och för att låta barn växa upp i kloster. Även om vi sedan länge tänker mer individualistiskt än på Hannas tid, så hör det till föräldraskapets gåva att vilja ge sina barn det allra bästa.
Också våra egna liv är en gåva. Att ge livet tillbaka till givaren är allas grundkallelse, antingen vi har familj eller är ogifta.
Fienden lurar oss att tro att vi förlorar något. Sanningen är den motsatta. Jesus säger: ”Den som förlorar sitt liv för min skull skall vinna det.”
Hanna och Maria visste det. Deras svar blir en lovsång fylld av glädje.
Det gäller gåvor av alla slag. Också inför julen. Den som ger med glädje upptäcker den gudomliga generositeten: ”Han strör ut, han ger åt de fattiga”.
Vi firar denna hemlighet i varje eukaristi, där Herren ger sig själv till oss så att vi kan göra Hannas ord om Samuel till våra egna ord, åtminstone som en bön:
’Så länge jag lever, skall jag vara given åt Herren.’
pater Ingmar Svanteson
