Kortpredikan 21 december 2023
Sef 3: 14-18a; Ps 103: 2-3, 11-12, 20-21; Luk 1: 39-45
Jungfru Maria skyndar till Elisabet bärande på sin dyrbara gåva.
Elisabet representerar det folk som väntar på den utlovade Messias. Också vi hör till dem som väntar. Inte minst under advent.
Vi uppmanas av profeten Sefanja att jubla och höja glädjerop, att vara glada och fröjda oss av allt hjärta. ”Låt ej modet falla.”
Han anger två skäl.
Det första: ”Herren har tagit bort straffdomarna från dig. Han bor i dig, en hjälte som kan frälsa”. Profeten låter oss i förväg se både påsken och pingsten.
Så fortsätter han, och det är mera förvånande: ”Han gläder sig över dig med lust”.
Skulle han glädja sig över mig?
Det måste naturligtvis gälla helgonen och de andra, tänker någon, men knappast mig. I ett hörn av hjärtat tänker många att de hör till de hopplösa fallen, eller åtminstone till dem som aldrig riktigt lyckas.
Men det står så. Profeten motiverar det. ”Herren har tagit bort straffdomarna från dig”.
Aposteln bekräftar profetens ord: ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”.
Guds ord är starkare än den ivrigaste bättring. Och Guds ord säger: ”Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel”.
”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” Den kärleken är oss given genom tron och dopet.
Bara att meditera över profetens ord är ett första steg. ”Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.”
Det är inte vi som åstadkommer den glädjen, vi upptäcker den, i ljuset från Guds ord.
Som Elisabet fick erfara det. Något spritter till i henne av fröjd.
pater Ingmar Svanteson
