Kortpredikan 2 december 2023, Vårfrumässa

Dan 7: 15-27; Dan B: 59-64; Luk 21: 34-36

”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas… be att ni kan stå upprätta inför Människosonen.”

Det är inte bara en moralisk appell.

Vi har hört profeten Daniel vittna om att Människosonens rike ald­rig skall gå under.

Idag säger profeten detsamma om folket, ”den Högstes heliga folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det”.

Något liknande gäller uttrycket Herrens tjänare hos profeten Jesaja. Denne tjänare tycks vara både en person och ett folk.

Augustinus uttrycker et så: ”Gud kunde inte ge människorna någon större gåva än detta att hans Ord blev deras huvud och de själva in­fogades som lemmar i honom.

Han är Guds Son och Människosonen, en enda Gud med Fadern, en enda männi­ska med människor­na.”

Det som hände med Människosonen, hans väg genom lidande till upp­­­­höjelse, är på väg att hända med hans heliga folk.

Det har förverkligats i Jungfru Maria, som höll ut än­da till Sonens kors. Med kropp och själ är hon redan delak­tig i Sonens eviga rike och här­lig­het.

Hon, som gav mänskligt liv åt denne Människoson, stöder nu Sonens lärjungar, som när en mor upprättar och stöder sina barn.

I den heliga eukaristin förenas våra lidanden med Sonens offer och vi är redan delaktiga av målet. Vi ”står upprätta inför Människosonen”.

”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas… be att ni kan stå upp­rätta inför Människosonen.”

pater Ingmar Svanteson