Kortpredikan 18 januari 2023, S:t Eriks Domkyrkas invigning
Jes 56: 1, 6-7; Ps 84: 3-5, 10-11; Joh 4: 19-24
”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”
Det är lätt att se de negativa sidorna i kyrkan, och att fångas av bedrövelse. Men profeten utlovar ”glädje i mitt bönehus”.
”Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.” Det kräver mera eftertanke att tro på Kyrkan än att tro på Kristus. Ett första skäl är att få vågar tala om henne som helig. Men redan Salomo ställde frågan: ”Kan Gud verkligen bo i detta hus som jag har byggt?”
”Svårigheten” att tro på Kyrkan är släkt med människoblivandets ofattbarhet för tanken. Gud är inte bara i Jesus. Han är också i Kyrkan.
Vi hör en antydan om det i Jesu ord till den samariska kvinnan: ”Frälsningen kommer från judarna”. Det började på en konkret plats, Betlehem, i ett barn av Juda stam.
Jesu ord om tillbedjan ”i ande och sanning” handlar om mera än en allmän ”andlighet”. Detta ”mera” är både en gåva och en anstöt.
Att tillbe Fadern i ”ande och sanning” är att tillbe Fadern i Anden, i honom som kallar sig och är Sanningen. Hela Treenigheten skymtar fram.
Det Gud är och gör genom sin Son och sin Ande fortsätter i den heliga Kyrkans tillbedjan.
Det är vårt ödmjuka men frimodiga katolska vittnesbörd i böneveckan för de kristnas enhet.
Vägen till enhet är varken aktivism eller grubbel, utan bön om tro, också om tro på Kyrkan.
Låt oss be om fördjupad tro på Kyrkan, så att vi upptäcker henne som platsen för tillbedjan i ande och sanning.
”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”
pater Ingmar Svanteson
