Kortpredikan 15 jabuari 2022, S. Maurus o Placidus, Benedikts lärjungar
1 Sam 9: 1-4, 17-19; 10: 1a; Ps 21: 2-7; Mark 2: 13-17
”Saliga de som har sin styrka i dig, Herre.”
Saul var ”ståtlig och stilig… huvudet högre än allt folket.” Gud utvalde honom att styra sitt folk.
Styrka är en gåva, en god gåva, men den kan förföra. Så skedde med Saul. Han smittades av avunden och valde bort lydnaden.
Jesus säger: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”
Men också svaghet kan förföra och locka den svage att förbli i sin svaghet, även när det erbjuds kraft.
Matteus stannade inte sin svaghet. Han ”steg upp och följde” rösten som kallade. Det förvandlade honom till en tjänare åt en ny styrka.
Gregorius den store berättar hur den unge Placidus en gång skulle hämta vatten vid sjön. Han faller i vattnet och fördes långt ut av en våg. Den helige Benedictus förnimmer det i sin cell och skickar Mau-rus att rädda honom. Maurus skyndar på lydnadens snabba fötter. Han springer på vattnet och räddar den unge Placidus.
Benedictus förklarar detta underverk med Maurus´ lydnad, medan Maurus själv förklarar det med Benedictus kraft. Gregorius kallar detta samtal en ”vänskaplig tävlan i ödmjukhet”.
Gregorius berättar också när den unge Placidus faller på knä inför krubban och får hjälp av en vägledare: ”Den som sänker sig djupast ner i Kristi svaghet blir stark. All uppblåsthet pyser ut, självgodheten försvinner”. Helt förkrossad säger Placidus: ”Jag förmår ingenting”. Han får som svar: ”Min nåd är allt du behöver, Placidus”.
Ödmjukheten är vägen till frimodighet, trons och efterföljelsens väg till en ny styrka.
”Saliga de som har sin styrka i dig, Herre.”
pater Ingmar Svanteson
