Kortpredikan 14 juni 2025

2 Kor 5: 14b-21; Ps 103: 1-4, 8-9, 11-12; Matt 5: 33-37

Aposteln talar om ”en ny skapelse”. Tydligast ser vi den i jungfru Maria. Hon är den alltigenom nyskapade människan.

Det skedde genom hennes son, som ”har dött för alla”, också för sin moder. Maria fick del av sin sons verk i förväg. Hon var genom Guds nåd ren från början. Så förstår kyrkan ängelns ord till henne att hon var ”full av nåd”.

I henne ser vi att människan inte ”mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för henne”.

Vi ser det i Marias kärlek till sitt barn. Men den naturliga moderskärleken helgades och vidgades. Sonens bröder, de som gör Guds vilja, blir också hennes barn. Hon blir hela Kyrkans moder, som vi firade i måndags.

Paulus antyder en liknande förändring i sitt förhållande till Kristus. Om han först har ”uppfattat Kristus på människors vis”, så gör han ”det inte nu längre”.

Denna insikt gör Paulus till ett redskap som förmedlar nåd till många. Han för evangeliet utanför den judiska världen till hedningarna.

Vi märker det i umgänget med orden. Den ”gamla” lagen förbjöd att man svor falskt. Den ”nya” lagen, livet i Kristus, behöver inte sådant. ”Vad ni säger skall vara ja eller nej.”

Vi ser det i jungfru Maria. Hon förblev vid sitt ”ja”, vid sitt ”fiat”. Benedictus säger att den ödmjuke använder ”få och förnuftiga ord”.

Marias lärjungaskap är fullkomligt. Därför är hon inte bara föredöme utan också moder, som förmedlar nåd.

Hon förmedlar sin gudomlige Sons liv till alla lärjungar på deras väg in i den nya skapelsen.

pater Ingmar Svanteson