Kortpredikan 13 augusti 2025, S. Maximus Confessor, munk o martyr

5 Mos 34: 1-12; Ps 66: 1-3a, 5, 8, 16-17; Matt 18: 15-20

Munken Maximos Confessor (d. 662) blev martyr för sin övertygelse att Kristus, förutom sin gudomliga vilja, också hade en äkta mänsklig vilja.

Utan mänsklig vilja hade han inte delat våra mänskliga villkor.

Endast så är Kristus ett verkligt föredöme för oss, när han i Getsemane överlåter sig åt Guds vilja.

Samtidigt behöver den mänskliga viljan hans nåd för att bli delaktig av den gudomliga viljan.

Med sin vilja överlåter sig människan till Gud och säger: ”Ske din vilja.”

För Maximos är människan en medlare mellan Skaparen och det skapade. Hon och kyrkan dras in i det han kallar den kosmiska liturgin. Maximos ger en grandios vision av tillvarons innersta väsen.

Guds härlighet kan skymtas av dem som av rent hjärta överlåter sig åt Guds vilja. Gud har blivit verklig människa, för att göra människan delaktig av gudomlig härlighet.

Den heliga eukaristin är både kroppslig och andlig.

I varje eukaristi överlåter sig människan, när hon säger sitt ”Amen” till den nåd hon tar emot.

pater Ingmar Svanteson