Predikan 4 Påsksöndagen 2026

Apg 2: 14a, 36-41; Ps 23; 1 Pet 2: 20b-25; Joh 10: 1-10

Kära medkristna,

När vi tycker att marken gungar under våra fötter och vi är på väg att tappa balansen i livet är vi lite grann som fåren. De rör sig fritt och skuttar omkring, men så händer det att en varg dyker upp som de ser i ögonvrån och de får panik och rusar iväg. Det är vad som händer när vi drar förhastade slutsatser. Människan liksom djuren är impulsiv till sin natur. Djuren är mycket mer beräknande än människan. Människan är annorlunda. Om inte människan lär sig att vara herre över sina känslor kommer känslorna att bestämma över henne. Här behöver hon definitivt hjälp! I rätt tid!

Vad skulle hända med fåren om de inte hade sin herde som skyddade dem? Just som de ska kasta sig ut för branten ner i den brusande floden och drunkna, hör de herdens röst och de lugnar sig och söker sig till honom. Det räddar dem!

Vi reagerar precis på samma sätt när det händer något vi inte är beredda på. Vi hör herdens röst. Tron lugnar oss, hoppet styrker oss och vi tappar inte balansen. Vi drar inte förhastade slutsatser.

I tron och i hoppet talar Gud till oss, och även om vi inte förstår vad Gud säger, lugnar vi oss och hinner tänka efter. Vi måste ha tålamod med oss själva. Med tid kommer råd. Den som är otålig har mest att förlora. Tålamodet är en gåva!

Kära medkristna, många människor som ännu inte är kristna har själva kommit fram till någon form av inre harmoni. Många har värdefulla saker att säga och tröstar och hjälper på sitt sätt. När vi lyssnar på dem inser vi omedelbart att kristendomen, tron på evangeliet, på Treenigheten, är något unikt. Det finns inte någon religion, filosofi eller ideologi som kan ersätta den kristna tron på den eviga frälsningen. Håller vi med om det, förstår vi också vad Jesus menar när han säger: ”Jag är grinden in till fåren, alla som kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat på dem. Jag är grinden.” (Joh 10:8 - 9). Låt oss tänka på vår egen tid. Det finns tjuvar och rövare också nu. Men Herrens får lyssnar inte till dem. De känner inte igen rösterna!

Sanningen är en person, alltså måste vi lita på en person för att finna sanningen, den personen är Jesus Kristus. ”Ni var som vilsegångna får men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare”, säger aposteln Petrus idag till oss. Den herden, och den själavårdaren, är Jesus Kristus. Men att gå till honom och bekänna sin synd! Det är inte alltid lätt! Om tålamodet är en dygd och en gåva, är skammen en börda och ett hinder!

Som katolska troende har vi ändå alltid ett personligt ansvar för att bevara tron. Särskilt om olika herdar uppträder och vill leda fåren, måste vi urskilja de äkta herdarna från de falska. Det finns många frågor i vår tid som kräver både omdöme och kunskap för att få rätt svar. Vi måste lära oss att tänka rätt, tro rätt och handla rätt för att ta emot rätt undervisning och rätt vägledning i livet. Gud formar vårt samvete att skilja ont från gott. Om vi i någon fråga är som vilsegångna får, måste vi vända tillbaka till våra själars herde och vårdare, som är Kristus. Han överger oss inte utan ger oss, när han återvänt till Fadern, sina ställföreträdare i påvarna. Biskoparna, i förening med påvarna, undervisar oss. Biskoparna är också själva normen för firandet av den heliga eukaristin.

I trons frågor och moralens frågor kan de inte ta miste och vilseleda oss när de uttalat sig i en bestämd fråga. Jesus talar genom Kyrkan som är hans brud och genom Petri efterträdare påven. Om påven sviker sitt gudomliga uppdrag förlorar han sina får och begår svår synd. Vi, i vår tur, vittnar om sanningen och ”genom jordisk nöd leds vi till himmelsk glädje” (kollektbönen). Det skall vi alltid tacka den Gode Herden för. Amen.

diakon Göran Fäldt