Predikan 13 söndagen under året 2026

2 Kung 4: 8-11, 14-16a; Ps 89; Rom 6: 3-4, 8-11; Matt 10: 37-42

Kära medkristna,

Andra Kungaboken talar idag om tre saker: den första är gästfriheten, den andra omtanken i andras nöd, och den tredje till slut underverket, miraklet. Alla dessa tre saker har att göra med profeten Elisha. Hans återkommande besök hos den gifta kvinnan i Shunen gjorde att hon och hennes man ställde  i ordning ett rum åt honom där han kunde bo med sin tjänare under sina vandringar. Shunen heter idag Sulam och ligger i dalgången öster om berget Karmel. Kvinnan och hennes man följde judarnas lag om gästfrihet för främlingar. Här kommer sedan det andra budskapet i läsningen och det är profetens vilja att göra något gott för kvinnan. ”Vad kan jag göra för dig?”, vill han veta. Men kvinnan vill inte ha några fördelar eller ersättning för sina besvär. Då tar profetens tjänare reda på att kvinnan inte har någon son som kan försörja henne på ålderdomen och att hennes man inte ska orka leva mycket längre till.

Då utlovar Elisha en son till henne det kommande året. Kvinnan är på sin vakt mot alla sådana illusioner och svarar Elisha, ” Nej, Gudsman inbilla inte din tjänarinna något sådant”, säger hon. Hon har redan ödmjukt accepterat sin livssituation. Så skulle också en kristen kvinna resonera. Så kommer till slut det tredje som slår oss i läsningen om gästfriheten och ödmjukheten i livet, underverket genom Guds profet till allt folket, ett barn, en son blir henne given som tröst inför ålderdomen!

Vi skulle kunna se denna historia som en föraning till vår katolska kristna sociallära, omsorgen om alla behövande, som påve Leo så ofta lyfter fram i sina budskap. Vi är alla kallade att visa omsorg om våra medmänniskor särskilt dem som kämpar i svåra situationer. Det kan hjälpa oss att acceptera Jesu stränga ord i Matteusevangeliet idag: att följa honom måste komma före allt annat, så viktigt är vittnesbördet om Jesus som allas Frälsare och välgörare att vi till och med skall ge vårt liv för honom och vandra korsets väg med honom.

Kära medkristna, Jesus säger, ”Den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt 10:39). Hur ska vi förstå det? Skall vi dö för hans skull? Ja, på ett sätt ska vi göra det, eftersom Jesus alltid menar det han säger, bokstavligt. Det kan ske i hans tjänst på många olika sätt, men i grunden ska vi som döpta vandra Jesu väg som alltid är korsets väg. Ja, vi ska verkligen dö som han säger, men uttryckt på ett överraskande sätt av Paulus som skriver till romarna: ”I Kristus är ni döda för synden men lever för Gud (Rom 6:11b)”. I det ljuset kan vi det korta evangeliet idag som först chockerar oss eftersom vi älskar våra närmaste, far och mor. För att vara värda att tillhöra Kristus kan vi säga nej till synderna och älska far och mor, men Kristus mer. Vi kan inte hänvisa till familjebanden när Han kallar oss att följa Honom. Att Jesus ställer detta krav på oss som tror på Honom beror på budskapets frälsande och befriande innebörd – för alla människor, inte bara dem vi älskar högst och mest. Amen.

diakon Göran Fäldt