Söndagsbetraktelse 8 december 2019

Söndagsbetraktelse 8 december 2019

Matteus 3:1–12
Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: »Omvänd er. Himmelriket är nära.« Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung. Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.
När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: »Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.«
 

Betraktelse
Johannes Döparen, Kristi förelöpare och profet.
Hans utmanande och uppriktiga språk, hans profetiska sanningsenlighet och krävande liv, krävande var han också av dem som sa sig vilja följa Guds lag och ord, hans torftiga mat och till synes otillräckliga klädsel, hans avskildhet och ensamhet och inte minst Johannes Gudsfruktan och hängivelse till Gud - påminde människor om den store och mäktige profeten Elias som väntades återkomma.
Elias återkomst var ett tecken på Messias snara antågande. 

Under det Gamla Testamentets tid fanns det många profeter i Israel som talade i Guds namn, men efter att profeten Malaki hade levt och profeterat - ca. 500 år före Johannes - hade inga mer profeter skickats av Gud till Israel.

Men nu var Johannes döparen kommen.
Han var ”rösten” som bröt den långa tystnaden av profetisk talan.
Guds profet säger:
”Omvänd er, himmelriket är nära”.
Det är egentligen, i ett nötskal, vad Guds budskap var genom alla profeter i Israel.

Denna Advent hör vi Johannes Döparen säga samma ord till oss:
"Omvänd er, himmelriket är nära".
Vad är det vi ska omvända oss från?

Likgiltighet. Otro.

Några fariséer och saddukeer kom för att låta sig bli döpta av Johannes men istället för att ta emot dem med glädje kallade han dem ”huggormsyngel”! Fariseer och saddukeer hade kommit till Johannes Döparen för att försäkra sig om räddning - men utan vilja att omvända sig.

Omvändelse är trons första frukt; tron att bara Jesus är sann Gud och att var människas räddning ligger i Honom och i att göra som Han säger.
Tron att Han är den som kan rädda oss från allt ont.
Tron att Han är den som kommer i Herrens Namn.
Tron att den Heliga Katolska Kyrkan är Hans Kyrka.
Tron att Hans Kyrka är frälsningens enda väg.
Vad Gud gör utanför den vägen är upp till Gud, inte till oss.

Otro och likgiltighet…. 


Många i Kyrkan försöker nu lära oss att Guds barmhärtighet inte kräver omvändelse eftersom barmhärtighet är en fri gåva.
Detta är en lögn. 
Det är helt klart att Guds barmhärtighet alltid är en fri gåva, men vad är det som gör Guds barmhärtighet mindre fri om den barmhärtigheten samtidigt också fodrar att vi lämnar synden?
Barmhärtighet kan inte tas emot om jag inte ber om den. Den kan inte tas emot om jag inte anser mig behöva den. Och om jag behöver Guds barmhärtighet är det därför att jag vet att jag behöver vända tillbaka; från synd till Gud. 
Vad annat än synd håller oss borta från att ta emot Guds barmhärtighet?

I liknelsen om den förlorade sonen sitter sonen i svinstian i ett främmande land och ångrar sitt syndiga liv. Han går hem till sin fader , faller på knä inför honom och ber om förlåtelse;”Jag har syndat mot himlen och mot dig, ta emot mig, inte som din son, men som din tjänare”. Vi vet hur givmilt och älskvärt fadern tog emot sin son.
Är faderns barmhärtighet gentemot sin yngste son inte längre en fri gåva därför att den unge mannen ångrade sig och bad om förlåtelse?
Hur skulle han ha fått barmhärtighet  från sin fader om han inte först sökt det. Hur skulle han ha sökt det om han inte först vetat sig vara skyldig?

Barmhärtighet är vad vi ständigt lever i och vad som höljer oss, - att vi har fått liv är Guds barmhärtighet…allt är en fri gåva! 
Gud å sin sida söker kärlek från oss, Han söker tacksamhet, Han söker ett igenkännande av Hans Faderskap, Han söker vårt barnaskap, Han söker vår vänskap, i sin kärlek till oss söker Han vår lyhördhet. 
Han söker tro och Han söker trofasthet.
  
Gud söker också barmhärtighet bland oss i våra förhållanden till varandra.
Om vi inte är oroliga för synd, hur kan vi hjälpa en broder eller syster från det?
Hur kan vi hjälpa till att fylla himlen med själar - om alla kommer dit i alla fall?

Jesus säger till den heliga Mechtilde av Magdeburg:


” En syndare kommer aldrig att bli omvänd om hon inte är ”jagad” av heliga människors livliga tårfyllda böner från djupet av deras hjärtan”.

Är Guds barmhärtighet en mindre fri gåva därför att vi är givna, av Kristus, biktens sakrament? 
Är Han mindre barmhärtig därför att vi behöver uttala våra synder inför en präst? 

Och om vi inte uttalar våra synder under detta liv kommer Gud efter vår död själv att uttala dem för oss - och då är det för sent att kunna ta emot Hans barmhärtighet.

Hur banar vi vägen för Herren om inte genom att först förflytta hindren som står i vägen för hans ankomst? Vad kan mer vara i vägen för Guds Lamm än synd? Synden, t.ex. att tro på Jesus men med likgiltighet;
att Han inte är den ende som kan rädda världen, rädda människan,
att Han inte är den ende som kan ge oss stadigvarande glädje, leda oss till Sanningen, leda oss till frihet,
att Hans Kyrka inte är frälsningens enda sakrament…
Man lyssnar och nickar medgivande till politiker som menar att Brödraskap och Natur, Moder Jord, kan ge oss den frid vi söker. 

Vem talar för Jesus?

Profeten Jesaja talar om den Messianska friden då lejon och lamm sover tillsammans, barn leker med kobror och pantrar äter gräs.
Han talar om fred på jorden, en paradisisk jord. Vackert!
Men hur kommer man dit?
Genom ekologi och vårt förhållande till naturen, säger nu de flesta människor….


Johannes Döparens röst är skarp, hans ord skär rakt igenom:
Han talar för Gud, såsom profeterna är kallade att göra.
Utmanande och sanningsenligt.
Han pekar på att vägen till den Messianska friden måste först och främst bli verklig i var och en - här behöver vi verkligen varandras hjälp - innan den blir verklighet i världen.

Jesus är fredens furste, det är Honom vi behöver lära känna för:
”Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten”.

Människan behöver sann kunskap om sann Gud, då kommer också frid med Gud, med Kristus och med Hans Kyrka!

För att uppnå frid först i våra egna hjärtan måste också vi lyssna till Johannes som säger att ”yxan är satt till roten av träden”: Med andra ord: våra liv blir till ingenting, blir nerhuggna till marken för evigt om vi inte rättar våra liv efter Herrens ord och börjar bära frukt.
”Elden som aldrig slocknar” är helvetet.

Vår Fru av Fatima talar i mycket liknande ord. Fatimas ängel, som förberedde barnen för mötet med Maria, bad barnen att be för omvändelse av syndare, att deras synder sårar Jesu Hjärta som i sin stora barmhärtighet har älskat oss så mycket.
Ängeln sa till barnen att offra deras tro, tillbedjan, hopp och kärlek för alla dem som inte tror, inte tillber inte hoppas och inte älskar Jesus.
Maria visade barnen ”elden som aldrig slocknar”; helvetet dit, hon sa, många stackars syndare går....

Omvändelse är något som försiggår hela livet för de flesta av oss.
När vi viker in på omvändelsens väg kan vi inte undgå att mer och mer se hur mycket vi är i behov av den.
Och av Barmhärtighet.

                                    ”...Helig Ande och eld...”

Marias Lamm

Systrarna Marias Lamm

marias lamm

Marias Lamm är en katolsk ordensgemenskap för systrar som lever och verkar i det nordligaste Sverige i den lilla byn Lannavaara. Den ligger i Kiruna kommun på ungefär 120 mils avstånd från Stockholm. I deras kloster under S:t Josefs beskydd lever systrarna traditionellt ordensliv med den dagliga bönen och den heliga mässan när en präst gästar dem. Systrarna har varje dag tyst inre bön inför det heliga sakramentet.

De utför praktiskt arbete både inomhus och ute men viger hela sitt dagliga liv för själarnas frälsning i de skandinaviska länderna. På sin hemsida publicerar systrarna också aktuella artiklar och betraktelser över den Heliga Skrift och Kyrkans tradition. Man besöker lätt deras hemsida http://www.mariaslamm.se

Adress:

Marias Lamm
Sankt Josefs Kloster
Skolvägen 7
980 13 LANNAVAARA