Göran Fäldt

Pandemin, klimatförändringen, oro och rädsla bärs av människor och påverkar deras liv. Många tror att det är människan själv som är orsaken till förändringarna. Många tror att naturen skall dö. Men det är ett misstag. Människan är varken herre eller slav under naturen. Hon lever av den, eller dör av den, men hon är  varken livets eller dödens upphov. Människans fortplantning ligger i hennes sexualitet som måste skyddas av äktenskapet. Hur människosläktet växer och breder ut sig är inte enbart en naturlig faktor. Det finns en osynlig verklighet över den naturliga verkligheten.

Eftersom Kyrkan på Herren Jesu Kristi befallning skall gå ut i hela världen och förkunna det glada budskapet till alla människor, kan det i det apostoliska uppdraget inte göras skillnad på människosläktes olika raser. De är alla människor med samma värdighet.

Den katolske prästen och författaren till många böcker Lars Cavallin föddes på Marie Upptagelses högtid 1940 och lämnade det jordiska livet på Högtiden Jesu Heliga Kropp och Blod 18 juni 2017. I går på Jesu Heliga Hjärtas fest mindes vi honom särskilt som en person med ett nytt hjärta genom organdonation. Men hans hjärta var redan nytt, format av tron på den Uppståndne Herren Jesus Kristus.

I min blogg ”Non committere – jag förbinder mig inte” ville jag inleda med en blick i den kyrkliga backspegeln: ”De katolska media och stiftsorganen, både utomlands och i Sverige, lärde sig snart att lämna de moraliska frågorna öppna för individuell bedömning genom samvetet. För moralundervisningens del hamnade de katolska stiften i ett slags limbo, ett område för oklarhet och försiktighet att uttala sig auktoritativt”. Var jag själv möjligen berörd av detta ”paradigmskifte” som ung katolik i Kyrkan?

I Robert Hugh Bensons dystopiska roman från 1907, Lord of the World, nyutgiven på engelska 2017, men aldrig översatt till svenska, avslutar den kvinnliga huvudpersonen Mabel sitt liv genom att själv föra en dödande cocktail till sin mun och svälja den.

Människan är beroende av ett upplyst samvete för att fatta sina beslut och handla. Frågan i vår tid är emellertid hur man förstår samvetet. Historiskt sett har samvetet på något sätt alltid varit till hjälp att välja göra det goda, men det har också alltid förträngts och lett till att välja det onda. Det är en allmänmänsklig erfarenhet. I vår tid förefaller emellertid något nytt inträffat. Samvetet talar för känslan och inte för förnuftet. Kan det stämma? Vilken roll har känslorna?

Non committere – jag förbinder mig inte! Så här snart 55 år efter Andra Vatikankonciliets avslutande klarnar bilden av motståndet bland många biskopar, präster, teologer och lekmän till Kyrkans syn på äktenskapets teologi och dess normerande undervisning om regleringen av barnafödslarna i det oupplösliga, kristna äktenskapliga förbundet.

Sann auktoritet skapar trygghet. När tiden närmar sig för att Jesus först ska utlämnas, dömas orättvist, förödmjukas och dödas och sedan lämna sina älskade vänner och sin mor Maria för att ”gå till Fadern” som sänt Honom i världen, säger han till dem ”Ha ingen oro. Tro på Gud och tro på mig”.

”Om vi jämför denna position med den katolska tron förstår vi att hela Luthers tanke är ett utflöde av att ha övergivit den kyrkliga institutionen. Tron på en katolsk doktrin är en anslutning till Kyrkan som ett frälsningens medel”, säger Pierre Menant i intervjun om förhållande mellan institutionernas sammanhållande regler och de individuella ”rättigheterna”.

Finns det en specifikt kristen behandlingsform för olyckliga kriser i den äktenskapliga relationen? En terapi med rötter i de goda dygderna som varje döpt och konfirmerad människa får av Gud för att möta problem och övervinna dem? Ja, jag tror bestämt att en sådan terapi finns och att den bygger lika mycket på friheten som på förnuftet. Efter de många samtal jag har haft som gift man och som diakon under åren med ansökningar om ogiltighetsförklaring av ingångna katolska giltiga äktenskap, kan jag inte komma till någon annan slutsats än att en försoning alltid är möjlig om bara parterna är beredda på att ge sitt yttersta för att undvika en uppslitande separation med allt vad det innebär för paret självt och för deras barn, om de fått gåvan av barn.