Skydda gärna hela miljön och människans könstillhörighet!
Vilket budskap sänder utnämningen av en transperson till landets skolminister?
Det vill nog försöka vara en politisk, ideologisk, handling av revolutionerande slag. Symbolladdade nomineringar är inte helt nya: Barack Obama utnämnde också transpersoner och bäddade för Trumps konservatism.
Låt oss försöka förstå hur det blivit möjligt att en person, som är född som man frivilligt genomgår hormonell behandling och går med på vissa kirurgiska ingrepp för att kunna leva som kvinna, får en roll i samhället som gör ”könsbyte” till en ovanlig, men politiskt och socialt accepterad, handling. Med statsministerns logik måste det vara lika möjligt att utnämna en kvinna som blivit man till minister.
Många i samhället vill se en sådan utveckling i synen på vad en mänsklig person är. Transhumanism är en gammal historia. Könstillhörighet ska inte uppfattas som en biologiskt förutbestämd identitet utan som ett val. Även om det i grupperingarna har funnits insikten att en sådan människosyn bryter mot den traditionella och naturliga förståelsen av manligt och kvinnligt kön, så har man ansett att ett önskat byte av könsidentitet ändå bör ha lagens stöd och inte strida mot ”samhällets värderingar”. Stödet för en övergång till valbar könstillhörighet har funnits länge och förberetts genom opinionspåverkande mediauppmärksamhet under lång tid.
Frågan om rätt till behandling av könsdysfori har också länge diskuterats och prövats trots uppgifter om allvarliga fysiska och mentala svårigheter för personer som valt och fått medicinsk behandling. Även om rätten att välja könsidentitet prioriteras, trots kända existensiella problem, är det inte en av folk allmänt omfattad uppfattning utan en extrem hållning. Den får genom utnämningen av en transperson som landets skolminister det starkaste möjliga politiska stödet, upphöjt till norm i konselj med kungen. För vem eller vilka är det en seger?
Effekterna kommer att visa sig när den nyblivna skolministern gjort sina första besök ute på landets skolor. Hen kommer att svara på elevers frågor om valet att få bestämma sin könsidentitet utan att utgå från den biologiska och anatomiska verkligheten. Hen kommer att få följare.
Hen har nu fått sin framskjutna position i samhället diskret, men otvetydigt, bekräftad av landets statschef, kung Carl XVI Gustaf, som formellt godkänt den nya statsministerns förslag till regering i Sverige.
Det är mycket olyckligt att så skett med stöd så högt uppifrån. Oavsett personliga önskningar om mänsklig identitet är inte en ministers personliga val och önskningar representativa för allas uppfattning om vad som gör att en person är man eller kvinna och lever i en manlig eller kvinnlig social roll. Undantag kan naturligtvis få finnas så länge de könsförändrande behandlingsformerna inte är brottsliga, men inte som ett generaliserande budskap om en neutral människosyn. Det är en avsiktlig handling men i grund och botten absurd.
En person som genomgått könsförändrande behandling övergår aldrig helt till att vara det andra könet. Genitala förändringar är möjliga men synkroniseringen med hjärnans kopplingar till det biologiska könet kan inte ändras. Den själsliga anpassningen är inte lika komplicerad. Mannen som vill leva som kvinna kan se ut att göra det men är inte kvinna med ägglossning, menstruation och möjligt havandeskap. Kvinnan som ”blivit” man har kvar sin månatliga rytm. Är det en slags ödets ironi att Stevensons Doktor Jekyll och mr Hyde (1886) just kommit ut på svenska i ny pocketupplaga?
Det politiska budskapet med utnämnande av en transperson som landets skolminister sänder ett budskap till de unga om en falsk människobild. Det är en lek med människans natur. Varför skulle inte statsministern i sitt val av ministrar kunna hänvisa till ”vetenskapen” som ju så många gör när det gäller klimatförändringarna och motstå trycket för förändringar?
En regering kan inte bestämma att svart ska vara vitt och vitt svart. I tider av svåra och allvarliga samhällsproblem är det svårt att förstå att den politiska ledningen vill tillföra nya svåra och allvarliga problem i samhällskroppen.
diakon Göran Fäldt
