juni 2023

”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” Den spetälske mannens tilltal är en bekännelse till den Herre som kommer ner från Bergspredikans berg. I sin predikan har Jesus flera gånger sagt: ”Ni har hört att det blev sagt…, men jag säger er”. Vi hör hans anspråk. Herren ställer sig på samma nivå som den som givit lagen. 

Har det någonsin tagits en större risk i historien än när Gud frälser män­niskan och gör det genom att använda sig av mänskliga redskap? Hans ”metod” är att göra redskapen helt beroende av honom själv. När det ser kritiskt ut för både kyrkan och vår tro på den, behöver vi se efter en gång till hur Herren bygger sin kyrka. Petrus lyder ängelns befallning när han räddas ur fängelset. Själv tror han att det är en dröm eller en syn. Först när han sansat sig ”vet han” att det är Her­ren som har räddat ho­nom – i samverkan med för­sam­lingens ivriga förbön.

”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.” En vidunderlig utsaga av Irenaeus (d. 202), lärjunge till Polykar­pos, som var lärjunge till aposteln Johannes. Guds härlighet, strålglansen från Gud, lyser som klarast när den för­verk­ligas i männi­skan, Guds avbild. Irenaeus bekämpade gnosticismen och försvarade där­med skapelsen som god. Med samma intensitet försva­rade han enheten mellan de två förbunden. Abrahams Gud är också vår Gud. Troheten i det gamla För­bundet fortsätter i troheten mot den apostoliska tra­ditionen och suc­ces­sionen.

”Åt din säd skall jag ge detta land.” Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende be­tyder det inte ett geografiskt land utan det egna och renade hjärtat. ”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och män­­­niskan tar det rena hjärtat i besittning. Guds rike föregrips.