Göran Fäldt

Den katolske prästen och författaren till många böcker Lars Cavallin föddes på Marie Upptagelses högtid 1940 och lämnade det jordiska livet på Högtiden Jesu Heliga Kropp och Blod 18 juni 2017. I går på Jesu Heliga Hjärtas fest mindes vi honom särskilt som en person med ett nytt hjärta genom organdonation. Men hans hjärta var redan nytt, format av tron på den Uppståndne Herren Jesus Kristus.

I min blogg ”Non committere – jag förbinder mig inte” ville jag inleda med en blick i den kyrkliga backspegeln: ”De katolska media och stiftsorganen, både utomlands och i Sverige, lärde sig snart att lämna de moraliska frågorna öppna för individuell bedömning genom samvetet. För moralundervisningens del hamnade de katolska stiften i ett slags limbo, ett område för oklarhet och försiktighet att uttala sig auktoritativt”. Var jag själv möjligen berörd av detta ”paradigmskifte” som ung katolik i Kyrkan?

I Robert Hugh Bensons dystopiska roman från 1907, Lord of the World, nyutgiven på engelska 2017, men aldrig översatt till svenska, avslutar den kvinnliga huvudpersonen Mabel sitt liv genom att själv föra en dödande cocktail till sin mun och svälja den.

Människan är beroende av ett upplyst samvete för att fatta sina beslut och handla. Frågan i vår tid är emellertid hur man förstår samvetet. Historiskt sett har samvetet på något sätt alltid varit till hjälp att välja göra det goda, men det har också alltid förträngts och lett till att välja det onda. Det är en allmänmänsklig erfarenhet. I vår tid förefaller emellertid något nytt inträffat. Samvetet talar för känslan och inte för förnuftet. Kan det stämma? Vilken roll har känslorna?

Non committere – jag förbinder mig inte! Så här snart 55 år efter Andra Vatikankonciliets avslutande klarnar bilden av motståndet bland många biskopar, präster, teologer och lekmän till Kyrkans syn på äktenskapets teologi och dess normerande undervisning om regleringen av barnafödslarna i det oupplösliga, kristna äktenskapliga förbundet.

Sann auktoritet skapar trygghet. När tiden närmar sig för att Jesus först ska utlämnas, dömas orättvist, förödmjukas och dödas och sedan lämna sina älskade vänner och sin mor Maria för att ”gå till Fadern” som sänt Honom i världen, säger han till dem ”Ha ingen oro. Tro på Gud och tro på mig”.

”Om vi jämför denna position med den katolska tron förstår vi att hela Luthers tanke är ett utflöde av att ha övergivit den kyrkliga institutionen. Tron på en katolsk doktrin är en anslutning till Kyrkan som ett frälsningens medel”, säger Pierre Menant i intervjun om förhållande mellan institutionernas sammanhållande regler och de individuella ”rättigheterna”.

Finns det en specifikt kristen behandlingsform för olyckliga kriser i den äktenskapliga relationen? En terapi med rötter i de goda dygderna som varje döpt och konfirmerad människa får av Gud för att möta problem och övervinna dem? Ja, jag tror bestämt att en sådan terapi finns och att den bygger lika mycket på friheten som på förnuftet. Efter de många samtal jag har haft som gift man och som diakon under åren med ansökningar om ogiltighetsförklaring av ingångna katolska giltiga äktenskap, kan jag inte komma till någon annan slutsats än att en försoning alltid är möjlig om bara parterna är beredda på att ge sitt yttersta för att undvika en uppslitande separation med allt vad det innebär för paret självt och för deras barn, om de fått gåvan av barn.

Det är en djup tragik samhället tvingas uppleva när barnens rätt ställs mot föräldrarätten. De borde alltid vara två sidor av samma guldmynt. De bör stå i balans och samverka. Barn har rätt till familjerätt och privatliv enligt barnkonventionen, Europakonventionen, EU-rätten och svensk utlänningslagstiftning, säger Louise Dane i sin doktorsavhandling i offentlig rätt 2019 (Stockholms Universitet, Juridiska institutionen).  Vilka är i så fall samhällets skyldigheter?

Det tredje budskapet som Maria gav Sr Lucia är fortfarande inte helt känt till sitt innehåll. I det Sr Lucia skrev ner 1944 på den lokale biskopens begäran finns visionen av en ängel med ett flammande svärd som har sina förebilder i Uppenbarelseboken. Det var helt hemligt till Guldjubileet 2000 då påven Johannes Paulus II samtalade med Sr Lucia i Coimbra. Budskapet är autentiskt och nedskrivet av Sr Lucia och överlämnat till påven. Sr Lucia har inte själv kommenterar eller velat tolka budskapet utan överlämnat det till Kyrkan för att tolkas och offentliggöras.