Salzburg (kath.net/KAP) Den tyska teologen Katharina Westerhorstmann lyfte på söndagen vid Adoratio-kongressen i Salzburg fram eukaristin som en källa till enhet, helande och personlig gemenskap med Kristus. I sitt anförande i domkyrkan inför flera hundra kongressdeltagare talade hon, som är rådgivare till Tyska biskopskonferensens troskommission, om den "förenande dimensionen hos eukaristin" och uppmanade till att ta emot sakramentet med inre samling och öppenhet.

– Eukaristin är en försmak av himlen, sade Westerhorstmann. Men denna erfarenhet kan bara ske om människan är inombords beredd: Om Herren kommer och jag inte är hemma, kan mötet inte äga rum. Eukaristin vill dra människan in i gemenskapen med Gud, men distraktion, bitterhet eller oförsonlighet står ofta i vägen för denna enhet. – Han längtar efter att bli ett med oss – men det sker bara om vi öppnar vårt hjärta för honom.

Teologen betonade att eukaristin inte bara är ett minne av den sista måltiden, utan Kristi verkliga närvaro. Den inbjuder till att möta Herren och låta sig förvandlas av honom. Särskilt viktig är den inre förberedelsen före mässan och tystnaden efter kommunionen. – Under denna stund talar hjärtat med Herren – i lyssnande, tacksamhet och tystnad, sade Westerhorstmann. I denna samling kan människan uppleva Kristi närhet, som skänker fred och helande.

Gemenskap och styrka

Eukaristin är både en personlig och gemensam händelse, betonade teologen, född i Paderborn, som undervisar i teologi och medicinsk etik vid Franciscan University of Steubenville i Gaming (Nederösterreich). – När vi blir ett med honom, blir vi också ett med varandra, sade hon. I eukaristin uppstår den andliga förbindelse som gör kyrkan till en kropp – en gemenskap ”där alla får näring från samma Kristus”.

Westerhorstmann pekade även på eukaristins helande kraft: Den ger förlåtelse, stärker för vardagen och kan beröra både själens och kroppens sår. – Han kommer inte för att vi är perfekta, utan för att vi är brutna, förklarade hon. Precis som profeten Elia i öknen fick höra från ängeln: ”Stå upp och ät, annars blir vägen för lång för dig”, så stärker också eukaristin människan på hennes livsväg.

Adoratio-kongressen för eukaristisk tillbedjan hölls i år för första gången i Salzburg och samlade flera hundra deltagare till bön, lovsång, föredrag och gudstjänster. Westerhorstmanns föredrag i domkyrkan sågs som en av de andliga höjdpunkterna under mötet.

Oster: Hopp är mer än optimism

Vid den efterföljande eukaristifirandet uppmanade biskopen av Passau, Stefan Oster, till ett fördjupat böneliv. – Be som om allt hängde på dig – och arbeta som om allt hängde på Gud, sade Oster i sin predikan och hänvisade därmed till ett välkänt uttryck från ignatiansk spiritualitet. Kristet böneliv innebär att ”medvetet ställa sig inför Gud, öppna sitt hjärta för honom och låta sig förvandlas”.

Oster betonade att det endast är trovärdigt att tala om Gud ”om det föds ur bönen”. Den som själv blivit gripen av Guds ord kan också beröra andra. En sådan djup tro växer inte fram över en natt, utan genom år av bön, fasta och inre kamp med Gud.

Tron visar sig särskilt i kriser, fortsatte Oster. Den som litar på Gud även när omständigheterna inte förbättras, vittnar om sann trofasthet. Kristet hopp handlar inte om optimism, utan om tillit till att Gud har världen i sin hand – även när mycket talar emot det.

Samtidigt varnade Oster för att dra sig undan från det offentliga rummet: – Jag skäms inte för evangeliet, citerade han aposteln Paulus, och uppmuntrade till att öppet bekänna sin tro även i ett sekulariserat samhälle. Det räcker inte att veta om Gud – det avgörande är att lita på honom. – Jag tror inte bara på något, utan på någon, avslutade biskopen.

kath.net

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI