När påve Leo XIV i sin predikan vid Jubelåret för kateketernas högtid den 28 september 2025 beskriver Katolska kyrkans katekes som ett "reseinstrument", rymmer det ett dubbelt budskap: Katekesen är inte bara en samling läror, utan en levande vägledning som följer Guds folk på trons pilgrimsfärd.

Den skyddar mot isolering och splittring, eftersom den inte uttrycker enskilda individers åsikter, utan bär hela kyrkans röst.

Därmed anknyter den till det syfte som den helige Johannes Paulus II hade när han år 1992 promulgade katekesen: en organisk, pålitlig och sammanhängande framställning av den katolska tron, byggd på fyra grundpelare - trosbekännelsen, sakramentens firande, livet i Kristus och bönen.

I denna mening är den ett "kompendium av den levande traditionen", en måttstock som inte tillhör oss, utan som föregår och bär oss.

Dess betydelse begränsas inte till pedagogiken. I en tid där relativism, praktisk materialism och nihilistisk meningslöshet dominerar det kulturella klimatet, ska katekesen vara ett fäste mot människans upplösning som person.

Den vittnar om att sanningen inte är en känsla, utan verkligheten själv - den som bär människan och ger henne mening.

Sanningen är större än vi, förklarade kardinal Joseph Ratzinger en gång, och endast genom att öppna oss för den blir vi verkligen fria (jfr Tro, sanning och tolerans, 2003).

Katekesen påminner om människans värdighet - en värdighet som inte grundas i prestation eller konsumtion, utan i hennes kallelse till gemenskap med Gud.

Här framträder dimensionen av vad som kan kallas paideia christiana - den kristna bildningstanke som djupt har format den västerländska kulturen.

Redan den antika paideia syftade till att forma hela människan. I kristendomen fullkomnas detta, eftersom människan inte bara formas intellektuellt och etiskt, utan också andligt - i Gud, i det nya skapelseverket.

Katekesen är ett uttryck för denna paideia theologica: den fostrar till sanning, befriar till kärlek och leder till inre enhet i livet.

Katekesen är det främsta redskapet för en sådan introduktion till trons verklighet.

Därför är den inte ett relikt från det förflutna, utan en levande röst för nuet.

Den visar tron som en sanning som upplyser förnuftet och leder friheten. Tron är inte ett bagage, utan vingar, sade Benedikt XVI år 2005.

Den som läser och använder katekesen finner inga abstrakta teorier, utan svar på livets stora frågor: om mening, rättvisa och till sist lycka.

Den är begriplig för både teologer och lekmän, för sökare såväl som för troende.

I en värld där det heligas betydelse och uppfattningen om det transcendentala alltmer tycks försvinna i dimman, blir katekesen en kompassnål.

Den är ingen lagbok som påtvingas utifrån, utan en sammanhängande berättelse om den kristna sanningen - en berättelse som lyser upp livet.

Därför blir det sant, det som Johannes Paulus II formulerade i Fides et Ratio (1998):

"Tro och förnuft (fides et ratio) är som två vingar med vilka den mänskliga anden lyfter sig till kontemplationen av sanningen."

Benedikt XVI vidareutvecklade denna tanke:

Om Gud saknas, saknas kompassen som visar helheten. Då återstår bara tekniken, möjligheternas makt - och till sist: fallet.

Katekesen blir i detta sammanhang det instrument som hjälper oss att våga flyga i sanningens vidder - mot strömmen av en kultur som ständigt vill dra människan tillbaka till sin bundenhet till det jordiska.

Att återvända till katekesen är därför inte ett steg bakåt, utan en hemkomst till källan.

Den är en inbjudan att på nytt upptäcka våra rötter: den sanning i vilken människan finner sig själv, och den kallelse som för henne bortom det rent jordiska.

För endast den som känner sanningen, känner det goda - och endast den som känner det goda, är verkligen fri.

Katekesen är inget "fängelse", utan en öppning mot sanningens vidd. Traditionen är den levande ström där ursprunget ständigt blir närvarande igen.

I varje tid - och särskilt i tider av förvirring och vilsenhet - är katekesen, som påve Leo XIV tillsammans med den helige Augustinus säger:

"Utforma din undervisning så att din elev genom att lyssna når fram till tro, genom tron till hopp, och genom hoppet till kärlek" (De catechizandis rudibus, 4, 8) - inte bara en handbok, utan ett reseinstrument: ett vittnesbörd om kyrkans tro, som vidgar hjärtat och visar vägen till sanningen.

Armin Schwibach

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI