Franciskus av Assisi

Få historiska gestalter har blivit föremål för så många förvrängningar och manipulationer. Hur kunde den beslutsamme, stränge och krävande helige Franciskus av Assisi förvandlas till en bräcklig, vek, klöverälskande hippie?

Påven Pius XI varnade redan: "I vår tid har många människor, smittade av sekularismens pest, vant sig vid att beröva våra hjältar deras sanna ljus och helighetens glans för att reducera dem till någon sorts naturlig storhet och tom religiositet, och prisa dem enbart för deras insatser inom vetenskap, konst och filantropi, samt för det goda de gjort för fosterlandet och mänskligheten."

I sanningens namn måste vi därför avslöja sådana metoder.

1. Den helige Franciskus var ingen snäll mes

Franciskus porträtteras ofta som en godhjärtad, tillbakadragen och konflikträdd romantiker – en bild som ligger långt från verkligheten. Den verklige Franciskus var kompromisslös, passionerad och sträng i sin förnyelse av Kyrkan.

Johannes Jorgensen skrev: "Den salige Franciskus teg aldrig om folkets synder i sina predikningar, utan tillrättavisade dem offentligt och modigt. Herren gav honom en sådan nåd att alla som såg och hörde honom blev berörda och antingen omvände sig eller kände djup ånger."

Franciskus kallade synd för synd, ondskan för ondska, och syndare för syndare. Han skyggade inte för ansvar och var alltid ärlig och krävande mot sina medmänniskor.

I ett brev till de troende skrev han målande: "Varhelst och hurhelst en människa dör i dödssynd, rycker djävulen hennes själ ur kroppen med en sådan smärta att ingen kan förstå det om man inte upplevt det själv. Och så förlorar hon både kropp och själ i detta korta liv och går till helvetet för att lida eviga plågor."

2. Den helige Franciskus var ingen ekologisk aktivist

Dagens kultur har gjort honom till en miljökämpe, men det är en efterhandskonstruktion. Franciskus skulle knappast ha kedjat fast sig vid ett träd som skulle fällas för att bli ett bord.

Han var ingen "eko"-entusiast som sjöng med fåglarna. Hans beundran för naturen kom enbart ur hans förundran över Gud – Skaparen av allt.

Den salige Thomas av Celano skrev: "I varje skapelse beundrade han Mästarens verk, och han relaterade allt till det gudomliga. I det vackra såg han den Allra Vackraste."

Påven Pius X tillade: "Som en stor Konungs väktare ville Franciskus att människor skulle leva enligt evangeliets helighet och korsets kärlek – inte att de skulle bli överdrivet sentimentala älskare av blommor, fåglar, lamm, fiskar eller harar."

3. Den helige Franciskus var ingen pacifist

Han beskrivs ofta felaktigt som en som avskydde all form av våld och konflikt. Därför har han orättvist blivit en symbol för moderna pacifiströrelser som motsätter sig militärt försvar eller dödsstraff.

Men Franciskus’ fred var en andlig frid, funnen i Jesus Kristus – inte mänsklig sentimentalitet. Prästen Divo Barsotti sade: "Franciskansk fred är inte en fred man finner i sig själv, utan en fred man finner i Gud genom ödmjuk överlåtelse."

Franciskus visste att rättfärdig krigföring inte står i motsats till kärlek och barmhärtighet. Kristna måste kämpa för det gemensamma bästa – i hans tid representerat av den kristna riddarandan.

Den enda kamp han förbjöd var den orättfärdiga eller lättsinniga – men han såg det som en skyldighet att försvara Kyrkan, tron och fosterlandet.

4. Den helige Franciskus var ingen revolutionär

Han ställde sig inte upp mot samhällets eller Kyrkans struktur, trots vad vissa moderna tolkningar vill hävda. Han fördömde inte de "rika förtryckarna", manade inte de fattiga till uppror, och han kämpade inte mot social ojämlikhet.

Franciskus hade inget fixerat fokus på ekonomisk fattigdom, utan på andlig fattigdom. Han upprepade Jesu varningar mot felprioriteringar och fokuserade på själens frälsning.

Han lärde de fattiga att uthärda bristen med värdighet och tålamod, och att vänta belöning först i det eviga livet. Han skrev i sin regel:
"Bröderna och deras ledare ska akta sig för att blanda sig i världsliga angelägenheter."

Han hade också stor respekt för privat egendom. Även om han själv avstod från allt, varnade han sina bröder:
"Min son, du får inte ta det som tillhör någon annan. Att ge bort det som är någon annans är inte en dygd, utan en synd." (skrivet av den salige Thomas av Celano)

5. Den helige Franciskus förkastade inte kultur

Att göra Franciskus till en kulturfientlig kuf omgiven av okunniga är en grov förvrängning. Även om han levde enkelt, var hans enkelhet förankrad i Gud, inte i enfald.

Han skrev: "Salig är den munk som endast finner glädje i Herrens heliga ord och handlingar och därigenom leder andra till Guds kärlek. Ve den munk som finner nöje i lättsamma och tomma ord och får andra att skratta med dem."

Tvärtom visade han stor respekt för teologer och predikanter, och hans orden utbildade snabbt flera av tidens största intellektuella. Man kan nämna namn som Anselm av Pisa, Johannes Duns Scotus, William Ockham och hertig Johan I av Sachsen.

om

Bearbetad baserat på boken av Guido Vignelli med titeln "San Francesco antimoderno. Difesa del Serafico dalle falsificazioni progressiste"

Inlägget kommer från sidan www.pch24.pl

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI

Video: Helige Franciskus av Assisi, inför hans festdag 4 oktober 2025